Något kortare än tillåtet

Jag har för tillfället en millimeter snagg, vilket ger lite mer än bara blickar, fördomar hoss andra har aldrig varit starkare på ett enligt mig negativt sett. Men vilka ungdomar är det egentligen som har helrakat? nynazister, huliganer, eller bara allmänt idiotiskt människor som söker problem.

Det är här jag har kommit in i en svacka, undantaget, avstickaren från Spånga. Jag tycker helt enkelt att det bara är jätteskönt att inte ha något hår. Goodbye morgonfrilla, aldrig behöva fixa frisyren, tar en sekund att torka sig.

Tunnelbanan, blickarna riktas likt Brad pitt i ett offentligt köpcentrum. De måste med största sannolikhet ha trott att jag är antingen en nynazist trots att de inte känner mig. Senare på kvällen köpte jag alkohol i Tensta och det var ju nästan komiskt, vi gick förbi spånga ip och där blev uttitat som om jag var huvudattraktionen i stadens zoo.

är vår värld så extremt styrd av fördomar? jag vill iallfall tro att det inte är så.

                                                                WHAT IF EART IS PARADISE BUT WE JUST HAVEN'T REALIZED IT          

Hamp the dud:) 

Ett år gör såå stor skillnad

En dag på lovet, en dag av onykterhet, en fridfull kväll, igenkända människor från förr och underbar stämning.

Kvällen började hemma hoss mig tillsammans med nicke o bojjan, taggade till tusen. vi börjar röra oss mot vår storvuxne vän gustav wiren och hans *hoods* i Flysta. Storebroshans legg= med ciggaretter och kvalitetstid. Kortspel i form av x antal klunkar till deltagarna ger utlopp för sinnena att röra sig mot himlen, only the sky sets the limit.

Hundgodis, alokohol, rockmusik kombinerat med fina flickor och helt vildsina pojks ger så mycket mer än nån annan fyllefest som helt. runt två strecket begav vi oss därifrån till efterfesten hemma hoss henri där vi bemöttes av en på ytan ödmjuk och finkänslig men egentligen demonisk lillasyster med sällskap av tre småflickor.


Ett år skilde, det var första gången jag verkligen märkte att ett år är så mycket.
- Öööö jag är så full, ööh vem är du, alla känner till dem alla har upplevt dem. Högstadie attiyden som bara pubertetstjejer kan kränga oavsett miljö, oavsett umgänge.

Jag vet inte om jag var ensam om de men i slutet på kvällen skrattade jag nog mer åt dem än med dem, men kan man klandra dem? alla människor har en fas, nu ber vi bara till gud att det också bara är en fas.

Hampus da dud:)


RSS 2.0